I Mammons tjänst
- Ge mig kontrollen över ett lands pengar och jag bryr mig inte om
vem som stiftar lagarna. 
- Mayer Amschel Rothschild
“Hej Själv!”
“Du, jag har en fråga. Om jag vill ta över planeten och förslava mänskligheten. Hur gör jag?”
“Varför skulle jag, Mörkrets Furste, vilja att du tog över planeten?”
“Jag skulle göra det som Er tjänare. Herre. Mänsklighetens förslavande skulle bli min gåva till Er.”
“Vad är det som inte är bra idag då? Finner du människornas lott alltför lättjefull?”
“Har du prövat tortyr eller offentliga avrättningar?”
“Det fungerar bara de första gångerna. Sedan blir människorna avtrubbade eller glömmer. Jag är ute efter något som sätter sådan skräck i deras själar att de under var sekund av sina eländiga liv upplever att döden flåsar dem i nacken!”
Djävulen skrattade. “Du önskar bli som jag?”
“Sämre förebilder kan man ha.”
“Säg mig, hur fungerar det i dag när människor behöver något?”
“Alltför bra – tyvärr. För det första lever många av vad naturen runt dem ger. Så dom behöver egentligen ingenting. Dessutom umgås dom med varandra. Inte bara inom familjer – utan hela släkter. Ja, till och med grannar och hela byar har setts vara inblandade i det här med att mingla och hjälpa varandra. Fruktansvärt..!
Det är bara i riktigt stora byar – vi kallar dem städer – där människor inte känner varandra det inte fungerar så här. Där måste människorna ha något att byta med för att få vad de vill ha.”
“Man hjälper någon med något och får något i gengäld. Eller så har man något att dela med sig av. En del, de som har mycket, kan byta till sig saker med pengar.”
“Pengar?”
“Mynt. Bitar av metall. Ofta guld, men också silver eller brons.”
Städer.. Byta.. Pengar.. Intressant.
“Låt mig fundera på saken,” sade Djävulen och drog sig tillbaka.
En vecka senare
“Bara om någon behöver något de inte kan få tag på, på annat sätt.”
“Vad skulle ske om pengar plötsligt behövdes för fler saker – kanske nästan allt?”
“Oj! Då skulle skräddarna få mycket att göra. När människor ränner runt med en massa metall i fickorna. Men på vilket sätt skulle det tjäna mig.. öh, jag menar oss?”
“Om alla behöver pengar till nästan allting och du är den ende som har pengar.”
“Fast ädelmetaller finns ju överallt. Nästan vem som helst kan skaffa det.”
“Det är det vi måste ändra på,” sade Djävulen. “Först måste du se till att pengar behövs till alltfler saker. Därefter – eller kanske samtidigt – måste du se till att få ensamrätt på pengar.”
“Hur då..?”
“De kommer att ske i fler steg. Det här med guldet måste bli en övergående sak. Börja med att låsa in allt guld du kommer över och dela ut skuldsedlar i stället. Du kan säga att det är för att underlätta för de som äger guldet. Det blir lättare för dem att springa omkring med papperslappar istället för metallskrot.”
“Skuldsedlar?”
“Ett papper där det står att du kommer att ge innehavaren av pappret så mycket guld det står att lappen är värd.”
“Aha.”
“När det här pågått tillräckligt länge och du skaffat dig ensamrätt på att ge ut sedlar och människor vant sig vid dem – då klipper du kopplingen till guld. Simsalabim!”
“Men blir inte pengarna värdelösa då – de representerar ju inte längre något av värde..?”
“Det är det som är så fantastiskt! Fast människorna grundlurats, och några av dem till och med inser det, så kommer de ändå fortsätta att springa runt som huvudlösa höns och ägna sin tid åt att byta värdelösa skuldsedlar med varandra.” Djävulen log. “Dina värdelösa sedlar.”
“Är det allt?”
“Nej,” sade Djävulen, nu åter allvarlig. “Genom vad jag nyss sade kommer du att uppnå kontroll. För att suga ut och förslava mänskligheten krävs mer.”
“Vad då?”
“Människorna måste alltid ha för lite pengar. Detta uppnår du enkelt genom att arrangera så att pengar hela tiden förlorar i värde. Inte en enda människa kan tillåtas att kravla sig upp på en nivå där de finner någon slags sinnesfrid och tid för kontemplation eller filosoferande över livets djupare värden.”
“Varför får de inte finna det?”
Det började osa svavel om Djävulen, så obehagliga var nu hans tankar. “Människorna skulle då kunna kunna finna ut vad dom i själva verket är för några – hur stor deras makt egentligen är, om de bara förstod att använda den.”
“Hur förhindrar jag detta?”
“Du kommer nu att få mottaga ett koncept med två ansikten. Ett begrepp som kommer att bli det största gissel mänskligheten upplevt sedan syndafloden. Två magiska ord smidda i Helvetets djupaste avgrund som du nu kan lägga till din arsenal i svartkonster.”
Dictum Diabolus
Du skola aldrig låna ut pengar utan att kräva ränta.
Räntan skall vara knuten till Kronos. Ju längre tid människorna har dina pengar – desto mer skola de vara skyldiga dig. Det är så här pengar hela tiden förlorar i värde.”
Men vart tar värdet vägen då?
Till dig – så klart! Räntan går ju till dig!
En vision inställde sig: hur miljoner, ja – miljarder, av små rännilar av ränta som sakta sögs ut från mänsklighetens alla medlemmar bildade en gigantisk flod av pengar och inflytande som kom rakt emot honom. Det var svårt att avgöra vilket som var mest berusande, makten eller all den armod och allt det lidande den grundades på. Det vore som om en vampyr hade ha kopplat in avtappare i alla människors blodomlopp – män, kvinnor, åldringar och barn – och sakta, sakta sög livet ur hela mänskligheten.
Djävulen fortsatte: “Skatt är den sold konungar kräver av människorna för att skydda dem – som regel mot dem själva.” Ett kort skratt. “Detta skall därför vara ditt andra budord:
Varhelst pengar – där skatt!
Människorna tjänar pengar? Skatt! Människor ger bort pengar? Skatt! Människor försöker sparar pengar? Annu mer skatt!. Skatt, skatt, skatt – överallt skatt!” Djävulens tal övergick i ett vansinnesgnägg.
“Och det här kommer att fungera?”
Vi talar om mänskligheten nya religion! De kommer att dyrka mig, Mörkrets Furste, under mitt gamla namn Mammon. Och du och din familj kommer att vara mina överstepräster!” Djävulens anlete förvreds i ett diaboliskt grin. “Så kommer människorna att frukta våra skatte- och räntehöjningar, att jorden blir som under den katolska inkvisitionen.
Men det bästa av allt?
Människorna kommer att vara så vilseledda att de anklagar sig själva för tortyren!”
“Till och med konungar kommer att stå i kö till dig och din familj för att få sätta sig i skuld. Var gång det sker har du vunnit en ny vasall som ytterligare kommer att förslava människorna i mitt namn. Det är så här du kommer att härska. I lönndom. Genom ombud. Genom att förvägra människorna det som de tarvar för sin överlevnad. Pengar, ränta och skatt skola vara dina instrument för makt och tortyr.
“Tortyr..?”
“Javisst! Ser du inte det? Ju högre du sätter räntan – desto snabbare ökar människornas skuld och därmed deras lidanden och umbäranden. När människor i kamp med varandra försöker finna medel att betala tillbaka till dig pengar som inte finns – kommer deras tillvaro bli likt ett gigantiskt romerskt gladiatorspel på liv och död.”
Pengar, ränta och skatt som instrument för att starta krig, revolutioner, upplopp, svält och massdöd..!? Endast fantasin satte gränser för hur mycket djävulskap som kunde bringas ned över mänskligheten med denna typ av svartkonst!
“Jag kan se det nu! Det blir som en osynlig sträckbänk på vilken hela mänskligheten spänts fast. Vid sidan står jag och mina ättlingar och håller i spaken!”
Djävulen flinade. “Må du och din avkomma för alltid vandra i min skugga!”
2010-08-27 00:25 5 Comments
Other Links to this Post
RSS feed for comments on this post. TrackBack URI
Loading ...
By Leif Erlingsson, 2010-08-30 @ 11:28
Bravo!
By Anonym, 2010-08-28 @ 22:09
Innan Rothschilds blev Rothschilds lär de ha varit en familj av svarta magiker med namnet Bauer.
By Roberth Dicksson, 2010-08-28 @ 20:40
Vet inte vad författaren anser i frågan Men detta är ingen metafor utan i stort sett ren sanning
By Staffan Mystiker, 2010-08-28 @ 17:24
Mycket bra sannsaga !!!
By Jan-Åke Jönsson, 2010-08-28 @ 12:55
En otäck liten saga. Men en bra metafor för den verklighet som vi idag har.